Bättre resultat med terapibehandling vid ätstörning

Behandlingen ges i grupp, och bygger på Acceptance and commitment therapy, ACT.  Terapiformen kan sägas vara en gren inom kognitiv beteendeterapi. Maria Fogelkvists forskning handlade om att utvärdera en behandling riktad mot kroppsmissnöje för patienter med ätstörning. Det gällde både behandlingseffekt och deltagares reflektioner om behandlingen samt begreppet kroppsuppfattning.

–  Många av deltagarna beskrev efter behandlingen att de upplevde att de blivit helt friska, eller att de kände sig mer fria från sin ätstörning. Det ger hopp om att det går att komma dit, säger Maria Fogelkvist, psykolog på ätstörningsmottagningen och tidigare doktorand på Institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet.

Inom Region Örebro län används den här terapibehandlingen sedan elva år tillbaka. Det startar en grupp varje termin med 4-8 deltagare. Under tolv veckor träffas deltagarna varje vecka.

Gruppterapi som gav många insikter 

– Genom de intervjuer jag gjorde med deltagare som fullföljt behandlingen framkom att behandlingen var krävande och gav många insikter, och att den överlag upplevdes som hjälpsam, säger hon.

Flera av deltagarna beskrev att de varit motiverade till att lägga ner den tid och energi som krävdes för att behandlingen skulle kunna hjälpa. De beskrev specifika processer i behandlingen och på vilket sätt de varit hjälpsamma. De beskrev också att det var betydelsefullt att träffas i grupp, att dela erfarenheter med andra med liknande svårigheter och upplevelser.

– Våra deltagare hade olika upplevelser av besvär kopplat till sin kropp, och även olika önskemål om förändring efter behandling, och behandlingen verkar kunna möta den enskilde individens svårigheter. Många beskrev att de fortsatte att använda sig av strategier från behandlingen även efter att den var avslutad, berättar hon.

Resultaten från hennes forskning visar att den här behandlingen är hjälpsam för patienter med ätstörning som kommit en bit på vägen mot tillfrisknande, men där kvarvarande besvär kopplat till kroppen hindrar fortsatt förbättring.

– Vi gjorde en mätning innan de påbörjade sin behandling, sedan gjordes en mätning efter behandling, och uppföljning efter både ett och två år, säger hon.

Resultaten tyder på att skillnaden i symtomlindring mellan de som fått ACT-behandlingen och vanlig ätstörningsbehandling främst yttrar sig över tid. Det tyder på att deltagarna fortsätter att använda sig av de processer eller verktyg, som de tagit del av under behandlingen även efter att de avslutat behandlingen.

För individer med ätstörning och kroppsmissnöje är det vanligt med olika typer av undvikanden för att slippa obehagliga upplevelser, så som ångest. Ett exempel på undvikande kan vara att de beskriver att de inte kan gå till badhuset, även om de tycker om att simma. Det finns ofta stark rädsla för den ångest de förknippar med att exponera sin kropp i ett badhus. I behandlingen får de med sig olika strategier för att kunna utmana sådana typer av undvikanden, och att undersöka hur olika ordval, hur man uttrycker sig i tanke eller i tal, kan påverka upplevelser och beteenden.

– Vi såg att behandlingen över tid kan ge minskat behov av specialiserad ätstörningsvård, leda till en minskning av symtom av ätstörning och kroppsmissnöje, samt leda till att patienter upplever en ökad livskvalité genom ökat deltagande i aktiviteter i enlighet med identifierade livsvärden, förklarar hon.