Här är verksamheten som tagit täten i den digitala omställningen

Drygt tre år har gått sedan Niclas Eriksson fick sin arbetsplats på vuxenhabiliteringen i Örebro. Det var hösten 2019 och han hade fått jobb som it-samordnare. Hälso- och sjukvård var något nytt och oprövat, men it-erfarenhet hade Niclas Eriksson gott om. Driv och visioner likaså. Det var helt nödvändigt för den digitala förändringsresa han anställdes för att genomföra. Mycket fanns vid det här laget att göra.

– Det var något av en digital stenålderstid här. Jag kände att jag med min erfarenhet hade något att ge och det fanns ett väldigt stort behov av att komma framåt, säger Niclas.

Det var bara att kavla upp ärmarna. Den digitala vårdplattformen Visiba Care var förvisso redan på ingång, men systemet hade begränsningar. Det gick bland annat inte att genomföra gruppbehandlingar, som ofta används för patienter inom autismspektrum.

Men genom ett pilotprojekt som Niclas var inblandad i kom det snart en lösning som gjorde det möjligt för fler patienter än bara en åt gången att delta i digitala vårdmöten. Det var i rättan tid.

Men vid det här laget kunde ännu ingen ana vilken situation vården strax därefter skulle ställas inför när pandemin slog till med full kraft. Digitala verktyg skulle visa sig vara helt avgörande för att kunna hålla verksamheten igång. Men de behövde bli fler.

– Visiba Care var fortfarande inte möjligt att använda i alla sammanhang och till en början fick vi ställa in många patientbesök. Det blev akut att hitta andra alternativ som vi kunde använda parallellt, berättar Niclas.

Efter en ordentlig riskanalys blev lösningen att snabbt upprätta virtuella mötesrum i den digitala mötesplattformen Pexip. Nu kunde framförallt autism-teamet ha gruppbehandlingar för ännu fler patienter än i Visiba Care.

De virtuella mötesrummen började också användas för anhörigträffar och andra möten med många deltagare, både internt och externt.

– Visst var det lite skakigt i början och alla kände sig förstås inte helt bekväma med att jobba så mycket digitalt. Men vi gick in för det väldigt hårt. Alla förstod att alternativet var att ställa in mycket vård, men det var det ju ingen som ville.

Utvecklingen gick med en rasande fart. 2019 var andelen digitala vårdbesök hos vuxenhabiliteringen två procent. 2021 hade samma siffra stigit till 36 procent. De virtuella mötesrummen har idag blivit ett tjugotal och nyttjas av alla arbetsteam. På mindre tid kan man nu ge mer och snabbare vård.

– Det blev en riktigt lyckad satsning, konstaterar Niclas som inte ser det som en omöjlighet att inom en någorlunda snar framtid få upp andelen digitala vårdbesök till närmare 50 procent.

Habiliteringspersonal är bra på att anpassa sina möten utifrån särskilda förutsättningar. Kanske är just det en av anledningarna till den snabba omställningen också i det här sammanhanget. Men framgångarna är också resultatet av en kollektiv insats och vilja att utveckla verksamheten.

Ännu en anledning är förstås att Niclas, med sin it-kunskap, alltid har funnits på plats och kunnat hjälpa till när det behövts.

– Det har skapat en trygghet. I början fick jag fick springa mycket fram och tillbaka i korridorerna, men det var det värt, säger Niclas som idag inte upplever att någon, oavsett it-mognad, har problem med att hantera de digitala verktygen.

Också ur ett patientperspektiv har omställningen varit uppskattad. Hjälpen kommer snabbare och vissa kan tillgodogöra sig vården bättre än om den gavs fysiskt. Patienter inom framförallt autismspektrum kan inte sällan reagera starkt om något oförutsett händer på väg till behandlingen.

– Vi har märkt att många får lättare att fokusera och vara närvarande när de deltar hemifrån och slipper eventuella störningsmoment som kan få en ur balans, säger Niclas.

Text och foto: Emil Nylén Danielsson